Tankar, känslor

Frost och lite sol är så vackert. Underbara dagar och så gör  frosten och den höga klara luften att även kvällarna blir fina och solnedgången magisk. Vet inte om vi kommer få snö här hos oss, jag hoppas på snö. Blir så ljust och fint och barnen älskar det. Just nu blåser det här. Klass 2 varning.

Som jag skrivit innan är jag sjukskriven och hemma om dagarna. Nu har halsflussen läkt, men penicillinet får jag äta ett tag till. . . .
Nu när det ena läkt finns det andra kvar och då kommer tankarna tillbaka, varför man hamnat där man gjort, har tidigare skrivit att jag skulle vilja vara en slags hemmafru eller ha något jobb där man kunde jobba några timmar bara. Bara för att hinna med sig själv och sin familj. Även sagt att jag vill jobba även om jag skulle vinna en massa pengar, det lär ju aldrig hända men min inställning är så ang jobb.
Nu är jag där fast ändå inte och så långt bort. Hemma är jag men inte för att jobba lämna och hämta och vara produktiv utan för att vårda mig själv, för att i framtiden orka vara det andra. Hur kunde det gå så lång, vet inte. När började det, vet inte men det har pågått i över 1 år. Har jag försökt påverka och sätta stopp för det, ja jag har gjort det. Efter de förutsättningar och de redskap jag haft. Jag har verkligen vänt ut och in på alla mina verktyg, mina idéer och min personal och då även mig själv. Vad hände, jag vet inte, någonstans tappade jag mig själv, mina rutiner, mina verktyg och min förmåga att förutse och blicka framåt. Det var bara att överleva. . . . . . . I dessa lägen tänker man inte alltid klart, logiskt och sunt.

Nu måste jag och jag vill hitta den person jag en gång var, både inom jobbet och i det privata. För visst har det påverkat det privat. Stressen beror inte på det privata, som många gärna vill tro, men det har påverkat det privata. Umgås inte med några längre, orkar inte. Vet att ni finns. Älskar er för det. Ni vet vilka ni är. Tack!
Orkar inte styra här hemma, jag som älskar att pynta och göra mysigt i hemmet. Glömmer viktiga saker som påverkar personer jag älskar. Orkar inte göra saker med mina barn, hemskt, men sant. Måste verkligen ta i med det lilla extra jag har för att göra något med dem. För viljan finns, annars hade man inte varit där man är idag och gjort det man ändå gjort.

Nu är det stopp jag måste få tillbaka min glädje, min person och mitt skratt. Min ork och mina idéer, Hitta mina verktyg och även bättre, säkrare och starkare verktyg. Därför är jag hemma. Hur det känns? Konstigt men jag måste för mig själv.

Tack för att ni orkar läsa detta, är en del av mig just nu och ett vägskäl som jag måste titta åt många håll för att till slut välja rätt..

Ha en underbar dag och njut av det lilla i livet. Idag ska jag njuta extra hos frisören. Ska bli sååååå skönt.