Mycket ska man vara med om och vi har sluppit denna upplevelse tills nu. Våran underbara goa och glada Melvin har kommit in i någon fas, som jag känner tar all min kraft just nu. Vad fasen heter vet jag inte.
När vi väcker honom på morgonen kan han vara arg som ett bi. Vi får inte vara inne i rummet - skriker han och två sekunder senare skriker han, att lämna mig inte. Släck lampan, tänd lampan. Dumma mamma osv osv.
Han skriker och gråter och är helt slut efter ut brotten
Han hade ett sådant utbrott på IKEA i söndags. La sig på golvet och bara skrek. . . . . . vad gör man ?
Orsak, Joline och Melvin fick dela på en läsk till korven för att de sedan skulle få en glass. Min idé. Först kom de inte överens om vilken dricka, så Joline fick ge sig denna gång. Tack gumman. Bara för att behålla lugnet. Jag fyllde på och då var det naturligtvis fel dricka, han ville ha det Joline sa först.
Ledsen, försent sa jag. Då kom utbrottet. Jag behöll lugnet och var så pedagogisk man kan vara i en sådan stund. . . . men
Jag tog honom under armen och gick mot utgången. Naturligtvis stirrade alla . . . VARFÖR?
Vi ställde ifrån oss vagn och tog våra kassar. Undertiden försökte Fredrik lugna ner Melvin men det gick INTE. Så nu var det Fredriks tur att ta honom under armen och gå ut. Han skrek hela tiden om denna läsk han inte ville ha, ville inte ha korven heller nu. Tog nog 5 min innan han lugnade sig i bilen. Då helt färdig. Vi åkte iväg hemmåt, helt slut. Då säger Melvin, lite tittande under luggen -
"Jag kan smaka läsken" och efter en stund ville han ha korven också.
Glass blev det ingen.
Vad ska man göra, hur ska man hantera dessa ut brott ?